För en dryg månad sedan tog jag studenten. Då var jag arbetslös och sökte rätt intensivt efter arbete. Två veckor senare fick jag ett. Mitt i Göteborg. Nämligen som telefonförsäljare. Nu kanske ni tänker "Men det är ju inget jobb, jag hade ju i alla fall inte velat jobba med det". Grejen är den att jag faktiskt också tänkte så när jag tog studenten. Men sen insåg jag att jag ville jobba med i stort sett vad som helst... bara jag kunde få ett jobb. Så mitt från ingenstans kom min vilja att söka jobb på ett Callcenter. Och det var bra att jag gjorde det, för nu har jag ett jobb och behöver inte längre känna att jag står och stampar på samma ställe. Nu har jag något vettigt att göra på dagarna. Jag får arbetserfarenhet. Jag får pengar. Och jag träffar nya människor. Kämpar som bara den och tycker - tro det eller ej - att det är kul faktiskt. Så även om ni har fördomar om telefonförsäljningsyrket tycker jag att ni ska ge det en chans om ni är arbetslösa, för får ni det kanske ni - precis som jag - faktiskt kommer tycka om det.